....tills vi kan gå tillbaka till vårt "normala" liv igen. Ett liv utan cellgifter, provtagningar, röntgenundersökningar och operationer, så som vi en gång levde och hade det så bra så bra. Men som människa och i tanken kommer vi nog aldrig bli densamma igen, men då menar jag det endast i positiv bemärkelse. Även om vårt liv det senaste halvåret studtals varit ett rent helvete, kommer vi ut på andra sidan med en ny tro, tro på livet och framförallt tro på vår kärlek till varandra.
Nästa vecka åker min älskade man in på den sista och avslutande operationen. Operationen är ganska så stor och omfattande, görs ungefär 10 stycken sådana om året. Det är bara i stockholm och göteborg som dessa operationer utförs och då endast av experter. Återhämtningen kommer att bli ganska så tuff. Läkaren frågade Mikael idag om han hade en hög smärttröskel, det kommer tydligen att behövas.....just nu är jag ganska glad är det är mikael som skall ligga på operationsbordet (missförstå mig rätt nu..) och inte jag, så stark, så stark min älskling...
En tuff tid väntar oss framöver, men vi tar oss igenom det också. Så mycket skit som vi har gått igenom nu så tänkter vi inte snubbla på mållinjen. Det enda jag innerligt hoppas på nu är att operationen går bra och att min älskade micke snabbt kommer på fötter utan alltför stor möda.
Innan jag avslutar detta inlägg vill jag ytterligare en gång tacka Stefan & Rebecka för det vackra halsbandet (se bild), orden sätter verkligen huvudet på spiken. Tackar ödmjukast :-)