Det är inte alltid så lätt att hitta orden man vill säga för att ta bort det som gör så ont i dig, allt det orättvisa. Men du skall veta att det inte går en sekund utan att jag tänker på dig min älskade vän och yogakamrat :-).
Du är fantastisk på att vara en underbar mor.
Du är fantastisk på att vara en ljuvlig fru.
Ja, du är fantastisk på alla sätt och vis!
Emil, denna goa lilla glädjespridaren, har du skapat och fostrat till den fina pojke han är idag (ja, fredrik du också) och mannen din har du kanske inte själv skapat, men oj va bra du har format honom :-)! Du har vid ett par tillfällen det senaste halvåret sagt till mig att jag är stark, nu är det min tur.
Linda, du är så stark! Trots att nära och kära så orättvist rycks ifrån oss så står du kvar och uthärdar stormen. Kan tänka mig att du kanske inte alltid känner så, när smärtan skär i hjärtat. Men du skall veta att vi är många runt omkring dig som tar emot om du skulle falla, du (ni) är inte ensam(ma).
Jag tänker inte ljuga, du har en tuff tid att vänta. Det kommer att bli bättre men det får ta den tid det tar. Vi finns här, jag och min Mikael (och Molly med förstås).
Jag älskar dig vännen min och kom ihåg; du är stark!
//Linda…
