måndag 17 mars 2008

I nöd och lust....

"Efter regn kommer sol" (Bild; google.com)


Helgen som gick var verkligen som balsam för själen. Strålande vackert väder, många promenader med Molly, inga måsten och förpliktelser. Vi har bara tagit varje minut som de kommit till oss.

Helgen var välbehövd efter de senaste dagarnas berg och dal bana. Efter drygt fyra månader som man och fru så fick vi i onsdags beskedet – testikelcancer. Dagarna sedan dess har gått i en rasande fart och redan dagen efter (torsdags) låg min älskade man på operationsbordet, bort med eländet. Nu väntar ett par veckor av väntande, vad kommer läkaren att säga… Räckte det med operation för att ta bort det otäcka? Är det så att Micke ”bara” behöver gå på efterkontroll i ett antal år nu? Cellgifter och strålning, vad innebär det egentligen? Hur dålig blir han av sånt? Hur arg, förtvivlad, ledsen och besviken kommer han att vara på mig, andra och på cancern? Hur ser min älskling ut utan hår?? Kommer vi att kunna få barn? Det värsta tänkbara, kommer han att lämna mig nu?? Det tär på psyket att vara i detta vakuum av ovisshet… Men nu skall vi inte som min kära mor uttryckte det, måla f-n på väggen och det gör vi verkligen inte… Men tankarna finns ju där ändå och är nog också ganska så oundvikliga och naturliga antar jag.

Mikael mår under omständigheterna bra, han har naturligtvis ont efter operationen och funderar och tänker en del, precis som jag. Men vi tänkte inte ge oss utan kamp, en kamp för livet. Det finns de som har det värre och som jag skrev tidigare, helgen var verkligen balsam för själen :-)

Vill också passa på att tacka min älskade familj; mor, far, syster och Nicke för att ni finns. Ert stöd är värt mycket och Mikael uppskattar era samtal och tackar jättemycket för det vackra blomsterarrangemanget!! Pöss på er!!

Ojdå, jag hoppas inte att någon tar illa upp av dagens inlägg...var bara tvungen att få ur mig det!!

tisdag 4 mars 2008

Who´s that girl??


Hej hopp!! Kom på att jag kunde sno en blid från allra käraste syter på min nya friss... Nu har bröllopslockarna fått falla till golvet och jag tror bestämt att vågen visar något kilo lättare :-) Lägger upp mer bilder när micke kommer hem med kamerabilöverföringssladden (??).. Dagarna susar förbi, inte riktigt lika fort dock som det brukar....är home alone och det är inge roligt vill jag lova, långa kvällar och helger. Tur att jag har Molly och bästa grannar som tar hand om mig... I helgen tog jag och granneLinda bilen ner till Kungsbacka och kungsmässan, riktigt trevlig vart det. Sprang runt i affärer, tog en fika och tjöta skit, en toppentripp helt enkelt!! I lördags vart det melodifestival och Perelli som gällde, herregud är mäkta imponerad av denna kvinnas kropp... ser inte ett ynka litet spår av två förlossningar där!!.. Innan det sjöngs för full hals fixades det tacos med käraste grannar och söndagseftermiddagen och kvällen spenderades med KollegaLinda och lasange och filmkväll på det.... Innan dess träffade jag systeryster i stan och tog en fika, fralla och nige, nige...wienerbreads... (hahaha, jätteroligt)
Ojdå, helgen gick nog ganska fort ändå....
På väg in till stan ringde kärast far från en buss som jag inte tyckte att han skulle sitta på, men lika bra var väll det... vill ju inte att han tar ut sig för mycket. Älskar dig käraste far och är imponerad av det du gör hur det än går!!.... så där jag elinpelin, nu fick du ett litet inlägg ändå..Häpp!! take care all of you, over and out....